Lovisa Gustafsson. Foto: privat
Lovisa Gustafsson. Foto: Privat.

Lovisa Gustafsson, licputerar den 29:e april med Licentiatprojekt: Experimenterande dans med förskolans yngsta barn. En studie i och med dans kropp och rörelse i förskolan.

Licputation - Lovisa Gustafsson

Vad handlar ditt licentiatprojekt om?

Den handlar om de allra yngsta barnens dansande, barn mellan 1- 2,5 år. Jag är förskollärare och har jobbat med dans i hela mitt yrkesverksamma liv. Jag har alltid varit intresserad av dans och dansat mycket själv, så det var klart för mig att det var det jag skulle forska om när jag ansökte till forskarutbildningen. Det blev om de allra yngsta barnen för att det är väldigt intressant och att det finns väldigt lite forskning i ämnet, det flesta börjar från att barnen är 3-4 år. Det finns både lite studier och lite didaktiskt skrivet.

Vad är syftet med din forskning?

Syftet är att undersöka hur danspraktiker kan göras möjliga och hur de kommer till uttryck i experimenterande dans tillsammans med de allra yngsta barnen i förskolan när de görs till aktiva deltagare i danshändelsernas processer, utformning och innehåll i förskolan. 
Jag hoppas verkligen att uppsatsen ska vara till nytta för förskollärare och barnskötare. Dels så handlar sista avsnittet om hur man kan implementera de här resultaten i förskolan och hur pedagoger i förskolan kan arrangera kreativa danspraktiker för de yngsta barnen i den dagliga verksamheten. Om man är mer intresserad av analys kan man titta på den och kanske relatera till sin egen praktik om hur man kan tänka kring speciella situationer och så. Bakgrundskapitlet kan vara intressant om man är mer intresserad av hur dansen har vuxit fram i förskolan. 
Det handlar om ett nytt tänkande eller ifrågasättande av det man gör och att göra något nytt av det. Det handlar inte om att göra exakt som jag har gjort med barnen.

Kan du ge något exempel?

Ett exempel är det här med ramlandet. När jag följde barnen i dansen så var det så tydligt att vi ramlade hela tiden. Det är en del av barnens förflyttning i den åldern. För mig när jag dansar så är ramlandet en olycka. Det ska inte vara där, man förbiser det och korrigerar ramlandet, men när jag följde barnen upptäckte jag att det är en tydlig vardagsrörelse och att barnen inte alls tyckte att det var konstig eller fel. Istället följde vi ramlandet och utnyttjade den kraft och de förändringar som ett fall kunde innebära. Genom ramlandet hittade vi nya rörelser och nya inslag i koreografier som vi dansade. Det är något vi kan ha med oss i förskolan, att försöka tänka annorlunda i hur vi tänker om dans och utvidga vad dans kan vara.

Var det något som förvånade dig när du arbetade med uppsatsen?

I och med att jag tonade ned mig själv som pedagog och istället mötte barnen som dansare eller som forskare, fick jag syn på mina förutfattade meningar om dans och danspraktik. Jag upptäckte att mycket av det som barnen gjorde hade jag inte sett på som dans tidigare, det lärde mig att tänka om. Det var förvånande, för jag tänkte att jag visste och kunde väldigt mycket om dans. 
Det som jag och barnen har hållit på med har tydliga relationer till det som dansare inom den modern dansen utforskar. Som till exempel vad dans kan vara och vad en kropp är. Ett centralt tema inom den moderna dansen är just fallteknik. Såklart att vi ska undersöka det med de yngsta barnen också, sådana nya tankar har kommit till mig hela tiden i en massa olika områden.

Omslag_Lovisa_Gustafsson.jpg
Omslagsbild till Lovisa Gustafssons uppsats.
Bild: Privat.

Hur gick du tillväga?

Jag träffade gruppen under nästan ett år. Först förberedelser i ungefär ett halvår för att lära känna pedagoger och barn. Sedan gjorde jag studien och samlade in material under tre månader.
Jag har gjort en experimenterande studie – a/r/t-ografi (artist/researcher/teacher) som utvecklats inom estetik-baserad forskning. Antingen kombineras pedagoger, konstnärer och forskare i ett projekt eller så smälter kompetenserna samman i forskarrollen, som jag har gjort i det här projektet. Jag är ju förskollärare i grunden, har dansen med mig sedan innan och så forskar jag. Jag kombinerar de här tre, de smälts samman i min forskarroll. Jag har på så sätt kunnat komma väldigt nära, jag har varit med barnen och dansat i gruppen. Tillsammans med barnen har vi experimenterat fram olika former för danspraktik i förskolan. Jag har låtit barnen få dansa i deras musik- och lekrum och så har jag bara följt och rört mig efter deras rörelser och provat deras rörelser i min kropp. Efter ett tag så la jag till rörelser och så utvecklades praktikerna utifrån det. I dansen så associerar jag till mitt eget dansande eller till skeende inom modern dans och på så sätt har det utvecklats vidare. Det är inte en danspedagogisk metod som jag har tagit fram, utan snarare en forskningsmetod för att studera dansen tillsammans med barn. 

Vad skiljer det från en vanlig lek som Följa-John?

Skillnaden behöver egentligen inte vara så stor i själva utförandet av dansen eller leken, utan mer i hur jag som forskare plockar upp det barnen gör och relaterar det till danskonst och danspedagogisk improvisation. Det är ju skillnad i rollerna pedagog och forskare. Som forskare har jag inte planerat ett pass med en rad lekar och danser i förväg utan varit mer inkännande, iakttagande och experimenterande med barnen i syfte att se vad som kommer fram, hur en sådan danspraktik där man utgår från barnens lekar och rörelser i vardagen kan ta form och uttrycka sig. Här pekar min studie mot att kunskaper inom danspedagogik och danskonst är viktigt för att tillexempel kunna upptäcka och använda de dansmässiga kvalitéerna som en Följa-John lek kan innehålla.

Vad händer härnäst för dig?

Jag ska fortsätta att arbeta som förskollärare, men jag forskar gärna vidare. Det behövs mycket forskning om dans, det är ett ämne man verkligen kan gräva mycket i.

 

FAKTA: a/r/t-ografin är en praxisnära och estetik-baserad forskningsmetod där forskaren använder den egna kroppen som forskningsverktyg.