Sara Folkman.
Sara Folkman.

Forskningsprojekt: Distans, disciplin och dogmer – om ett villkorat lyssnande i förskolan. En studie av lyssnandet i en Reggio Emiliainspirerad pedagogik.

Ämne: Förskoledidaktik

Research project: Early Childhood Education

Licentiand: Sara Folkman

Handledare: Inge Johansson

 

Sammanfattning av licentiatavhandling:

Den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken har under det senaste decenniet fått stort genomslag i den svenska förskolan och blivit vad man skulle kunna säga ”ideologiskt ledande” inom förskolefältet. Därmed ökar också dess potential att forma pedagogers sätt att tänka, tala och handla i förskolans kontext, och pedagogikens föreställningar om barn och barndom får i allt högre utsträckning effekter på förskolans verksamhet. Dessa effekter är viktiga att synliggöra och diskutera.

Studien granskar ett av Reggio Emiliapedagogikens mest centrala begrepp – ”lyssnande”. Syftet är att undersöka hur olika aspekter av ”lyssnande” tar sig uttryck i en Reggio Emiliainspirerad pedagogik. Genom intervjuer med nitton pedagoger och arton barn på sex förskolor undersöks lyssnandebegreppet utifrån tre huvudsakliga frågeställningar: Hur gestaltar sig själva lyssnandeakten – det vill säga vad konstituerar enligt pedagogerna ett lyssnande förhållningssätt och hur beskriver barnen sina upplevelser av att lyssna och vara lyssnad till i en förskolekontext; hur visar sig barnens röst – vilka av barnens alla olika intressen får gensvar och vilka får det inte, samt vad är det enligt pedagogerna ”möjligt att tänka” i en Reggio Emiliainspirerad kontext. Intervjusvaren tolkas utifrån utvecklingspsykologisk teoribildning enligt Daniel Stern och ett diskursanalytiskt perspektiv enligt bland annat Michel Foucault. 

Resultaten visar att ”lyssnande” på de Reggio Emiliainspirerade förskolorna inordnas i specifika lyssnandetekniker som riktar pedagogernas lyssnande i vissa riktningar och strävar bort från det omedelbara och spontana. Lyssnandeteknikerna leder in barnens kunskapande i givna ramar och omdirigerar deras eget meningsskapande i riktning mot vad man som barn bör och inte bör skapa mening kring. Även förskolornas organisation och iscensättningen av den pedagogiska miljön ger budskap till barnen om vad som betraktas som önskvärt och värdefullt i den förskolepedagogiska praktiken. Resultaten tyder också på att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken på de undersökta förskolorna är bärare av en kultur där man som pedagog undviker att ifrågasätta det man tycker är problematiskt i den egna verksamheten. Istället inordnar sig pedagogerna inom Reggio Emiliapedagogikens ramar i vad som kan kallas ”Reggiodiskursens doxa”.