Studie om barns lek i en skola i Banjul, Gambia

Emmilie Almlöf tillbringade åtta veckor i Banjul, Gambia under höstterminen 2016 för att samla in data till sitt självständiga arbete inom Grundlärarprogrammet med inriktning fritidshem. Hon åkte via det Sida-finansierade Minor Field Study stipendiet (MFS). Uppsatsarbetet var inriktat på frågor som rör barns lek samt genusfrågor kopplat till detta och utmynnade i uppsatsen: Children's play in a primary school in the Gambia - Report from a minor field study.

Vikten av att hitta ett socialt sammanhang och av att planera arbetet med uppsatsen

Hos den mottagande organisationen Future In Our Hands (Gambiagrupperna) fanns även andra uppsatsskrivande studenter från ett annat lärosäte. Emmilie berättar att det var en stor fördel för uppsatsarbetet att vara flera som kunde stötta varandra i att planera in skrivtid och att ha ett socialt sammanhang att ingå i. Tillsammans gick de bland annat till stranden, gick ut och åt, klappade havssköldpaddor och besökte Senegal på safari.

Oväntade utmaningar vid datainsamlingen trots god planering

Innan Emmilie reste hade hennes kontaktperson i Gambia ordnat kontakter med skolor där Emmilie var välkommen att göra observationer av barns lek. Väl på plats visade det sig att dessa skolor inte fungerade på grund av att den ena skolan låg för långt ut på landsbygden och den andra skolan inte riktigt hade förstått vad datainsamlingen skulle gå ut på. Det innebar att Emmilie själv fick ordna med att hitta en annan skola som låg närmare hennes boende och där hon kunde genomföra sin datainsamling.

Under datainsamlingen upplevde hon även vissa utmaningar med att genomföra observationer, t.ex. ville lärarna i skolan gärna hjälpa till med att arrangera aktiviteter hon kunde observera och tipsade även om barn de tyckte skulle passa bättre att observera än andra. Det tog även tid för barnen att vänja sig vid att Emmilie var där och i början spexade barnen mest framför kameran och ställde frågor snarare ägnade sig åt vardaglig lek.

En annan utmaning som hon ställdes inför var också att barnen talade många olika språk även om undervisningen ofta var på engelska. En hel del observationer fick därför baseras på vad barnen gjorde snarare än vad de sa. Att ”bara” tala ett eller två språk är i det mångspråkiga Gambia något ovanligt.

Kulturkrockar och nya insikter

Innan avresan hade Emmilie tänkt att hennes tidigare erfarenheter av längre resor utomlands på egen hand, exempelvis till Thailand, skulle vara en hjälp för att kunna hantera kulturkrockar men på plats upplevde hon att det var andra saker än det hon väntat sig som det blev ”krockar” kring.

Till exempel upplevde hon att den höga arbetslösheten i Gambia bidrog till att det fanns en sysslolöshet och ett långsammare tempo i vardagen än hemma i Sverige. I Gambia är det viktigt att ta sig tid och stanna och prata med folk även om du har bråttom. Att inte göra det kunde uppfattas som mer otrevligt än hur det kanske skulle uppfattas hemma. Ibland kunde Emmilie uppleva en konflikt mellan å ena sidan behovet av vara effektiv och bli klar med datainsamlingen och uppsatsen i tid samt behovet av egen tid och å andra sidan att en vara social och öppen för kontakt.

Här upplevde Emmilie ett stöd i kontakten med de andra uppsatsskrivande studenterna eftersom de hade delvis olika sätt att hantera detta på och att det gav utrymme för att se och fundera kring olika förhållningssätt.

Under resan började Emmilie mer reflektera över den frihet som ett svensk pass innebär vad gäller möjligheten att resa i världen samt vad det innebär att leva i ett land med yttrandefrihet och demokrati i och med att dessa saker inte är självklara i Gambia. Hon fick också erfarenhet av vilken osäkerheten det kan innebära att inte veta vilka gemensamma referensramar som finns när man samtalar med någon från en annan kultur och med annat språk än sitt eget. Hon fick också upptäcka sina egna kunskapsluckor t.ex. om Gambias historia kopplat till kolonialismen.

Att våga ta steget att resa ut

Emmilie är glad att hon vågade ta chansen att åka och hon upplever att hon vuxit av erfarenheten av att klara olika utmaningar under perioden före, under och efter datainsamlingen utomlands. En tidig utmaning var till exempel att fortsätta med ansökan för MFS även när hennes uppsatskompis inte längre kunde åka med. Erfarenheten från resan har gjort att hon känner sig säkrare i många situationer även på hemmaplan.

Emmilies tips till dig som vill skriva uppsats utomlands

  • Gör allt som går för att säkerställa att skolan, förskolan, fritidshemmet etc. där du ska samla in ditt material kommer att fungera väl och är införstådda med vad du vill göra men var samtidigt beredd på att du kan behöva hitta en annan lösning på plats om något inte skulle fungera.
  • Fundera på hur mycket material du ska samla in kopplat att det också tar tid att analysera materialet.  
  • Räkna med att det kommer att ta tid för barn att vänja sig vid att du är där om du t.ex. ska göra observationer.
  • Planera för hur boende och fritid kommer att fungera under din datainsamling, speciellt om du är borta en längre period. För att kunna göra en bra datainsamling behöver du också en bra vardag utanför uppsatsarbetet.
  • Räkna med att internettillgången eller uppkopplingskvaliteten kan vara sämre än du trott och ta med så mycket utskrivet material som möjligt, inklusive kursbeskrivning och liknande dokument.

Intervju gjord av: Malin Håkansson

Läs mer

Om att söka MFS-stipendier som student vid Stockholms universitet

Om MFS-stipendiet och en databas med reseberättelser & uppsatser via utbyten.se

Läs mer via Emmelies blogg om sin resa i Gambia