Sara_Grip_student_Barnkultur_CBK.JPG
Sara Grip, student i barnkultur, CBK

- Jag läser ett program som heter Kulturvetarprogrammet vilket innebär att jag väljer ett huvudämne och så har jag en förberedande kurs och en avslutande kurs. Jag är intresserad av kultursektorn och vill jobba med teater, så jag trodde att jag ville läsa teatervetenskap, men det var så tråkigt. Så hade jag en fantastisk föreläsning med Rebecca Brinch, teatervetare och lärare på teatervetenskapen på SU, om just barnteater och då kände jag att det är ju det här jag måste göra. Det är inte om gamla gubbar jag ska läsa, utan om barn och barns rätt till kultur.

- Jag jobbar som församlingspedagog i Svenska kyrkan, så jag har jobbat med barn i tre år och innan dess varit aktiv inom ungdomsförbund, så det är kändes naturligt med mitt intresse för barn och barns kultur.

Hur var det att börja studera?

Det kändes helt rätt på alla plan att börja läsa barnkultur. Vi började terminen med att prata om barndom och vad barnkultur är, och lite om kulturarv, om barnsyn och barnperspektiv, vilket var en bra grund för allt som har med det ämnet att göra. Det gav ett helt nytt perspektiv på precis allt i samhället. Det går inte att undvika att se barnens del i samhället nu, vilket är väldigt spännande. Att få den insikten. Vi gjorde även ett spännande grupparbete om viktiga personer som kämpat för barnens rättigheter, bland annat Astrid Lindgren, Ellen Key och Alice Tegnér. Examinationen på kurserna är för det mesta att vi skriver tentor, men det ingår också en hel del grupparbeten. Det har varit en bra grund med grupparbeten som förbereder inför tentan. Nu ska vi göra ett reflektionsprotokoll över Barnkultursymposium som är i vår.

Hur är det att vara student här på CBK?

Jämfört med andra institutioner som jag har studerat vid så är CBK tydligt och strukturerat. De hjälper en som student att lyckas med studierna och de eftersträvar det. Det är skönt och man känner sig lite omhändertagen, som man väldigt sällan gör på universitetet. Och så tycker jag om att det är så litet, det blir något helt annat än att vara femtio personer i en klass. Det är kul.

Blir det personligare, det går inte att gömma sig i mängden?

Ja, precis. Vilket också sätter lite press på en, men det är bra. Det blir lätt att delta, när man inte behöver delta med femtio andra. Den lilla gruppen gör att det känns tryggt och det känns som att det blir lite högre i tak. Det finns utrymme att skämta och skratta tillsammans också och det är fantastiskt.

Vad har varit mest förvånande i det du har läst?

För att vara ett så nischat ämne så är det så otroligt brett. Det täcker in så många olika parametrar och så stora delar av samhället som jag inte ens hade kunnat drömma om. Till exempel när jag började och skulle skriva en uppsats om TikTok. Det ger ett spännande perspektiv, ett kritiskt perspektiv, som innebär att vi ifrågasätter det vuxna tolkningsföreträdet som hela tiden är närvarande. Det är något jag har insett sedan jag började läsa. Alla de tankar och syner vi har på barn och barndom som är väldigt många och ofta trångsynta. Att ifrågasätta det lite tycker jag är spännande.

Sedan är jag glatt överraskad att alla lärare brinner så mycket för det de undervisar i. De är alla intresserade, insatta och kunniga.

Har du känt att du förändrat dig i ditt förhållningssätt till de barn du arbetar med på ditt jobb?

Verkligen, eller i alla fall min syn på dem. Jag har mycket större förståelse för dem och ser dem på ett annat sätt. Jag kan använda mycket av det jag lär mig i skolan på jobbet, för att tackla olika problem och försöka förstå barnen lite mer.

Hur har det fungerat att arbeta och studera samtidigt?

Jag jobbar ju mest eftermiddagar och kvällar, så det har fungerat bra med skolan. Och det har varit givande att jobba samtidigt. Det är spännande att se mitt eget bemötande och hur jag själv ser på de här barnen, att rannsaka sig själv lite och skärpa sig. Det är spännande.

Vad tänker du att du ska göra efter din utbildning?

Jag skulle helst jobba som projektledare eller producent med barnteater, gärna på Unga Klara, det är min dröm, men sådana jobb växer inte på träd. Så jag skulle också gärna jobba som museipedagog och kanske med att utveckla skolprogram på olika kulturinstitutioner. Det finns mycket roligt som jag skulle vilja göra.

Har du funderat på att läsa vidare och ta en magisterexamen?

Ja, det känns roligt att läsa in en magister och väldigt lockande med så mycket handledd praktik inom det barnkulturella fältet. För det är inte lätt att få jobb, och jag tänker att man måste få in en fot på något sätt. Och ju mer jag läser här ju bättre känns det, så det skulle vara roligt att läsa magisterprogrammet.

Har du funderat på att fortsätta med forskning?

Nej, jag längtar lite för mycket efter att arbeta hands-on med projekt istället för att forska om det. Men det kommer säkert bli så att jag forskar om det ändå. Jag kommer att komma tillbaka hit, nu känner jag mig fast här på institutionen och CBK.

Om du skulle träffa någon som funderar på att studera barnkultur, vad är den främsta anledningen att göra det tycker du?

Den främsta anledningen är att barn och barnperspektivet är så himla intressant, man får ett perspektiv att anlägga på samhället för resten av livet. Jag skulle kunna rabbla tusen saker som är så intressanta, men det är verkligen jätteviktigt och spännande. Och så är det så roligt. Det är många seminarier som jag bara skrattar mig igenom, så är det faktiskt. Det är riktigt spännande och roligt.

 

Mer information om Centrum för barnkulturforskning

För mer information om studier i barnkultur och CBK:s alla fristående kurser läs mer på www.buv.su.se/cbk