Hur kom det sig att du blev föreståndare på CBK?

- Karin Helander, professor i teatervetenskap, fd vice rektor vid Stockholms universitet och lärare vid Centrum för barnkulturforskning var tidigare föreståndare för CBK, och hon frågade mig om jag ville bli föreståndare. Jag är dels barn- och ungdomslitteraturvetare och har varit studierektor för lärarutbildningen på Institutionen för kultur och estetik (IKE).

Hur går det?

- Det går bra, men det tog drygt ett år att förstå fältet, det var mycket nytt. Ämnet barnkultur är ju långt mer tvärvetenskapligt än litteraturvetenskap, vilket är både roligt och utmanande. På CBK finns olika kompetenser, till exempel en lektor som är filmvetare och en doktorand som håller på med etnografisk forskning om politiken kring scenkonst riktat till barn. Dessutom är våra administratörer magistrar i barnkultur och delaktiga i CBK:s hela verksamhet, exempelvis i undervisningen.

Vad undervisar du i?

Magnus Öhrn. Foto Niklas Björling_0336_webb.jpg
Magnus Öhrn. Foto: Niklas Björling.

- I höst kommer jag bland annat att ha kandidatkursen Litteratur och intersektionalitet och en masterkurs om äldre barnlitteratur på IKE. På CBK kommer jag vara inblandad i flera kurser, såsom Kultur i barns vardagsliv.

Vad forskar du om?

- Jag har forskat en hel del om äldre pojkkulturer, pojkböcker och konstruktionen av pojken. 2009 fick jag forskningsmedel (Riksbankens Jubileumsfond, RJ) för ett projekt om svenska pojkböcker. Jag är intresserad av idealpojken, som jag kallar ”Den milde vilden” - en lagom busig pojke, vars vildhet ofta ses som en förutsättning för manligblivandet. Jag har fortsatt med inriktning på hur pojken skapas i andra kulturella uttryck som film, reklam och konst.

- Sen har jag ett helt annat projekt som inte alls har med min tjänst här att göra, men som jag också föreläser om ibland. Jag och en kollega (litteraturvetare Per Anders Wiktorsson) har ett projekt om alkohol i svenska rocktexter. Det satte igång som någon sorts hobbyprojekt, men så fick vi pengar för tre år sedan. Vi har ingen tid för det egentligen, det blir mer föreläsningar än skrivande.

- Det som är intressant är att populärkultur är väldigt mycket snabbare på att plocka upp saker som ligger i tiden. Det går att följa samhällsutvecklingen via rocktexter, framför allt synen på alkohol i Sverige, en syn som är väldigt komplex och ambivalent. Vi har tittat på 70- och 80-talet och det gör vi framför allt för att det är då staten fortfarande har mycket restriktioner kring alkohol, som mellanölsförbud, reklamförbud, stängt på lördagar, chockhöjningar av priser, försök att få folk att dricka vin istället för brännvin osv. Och allt det här syns också i texterna.

Vilka är dina viktigaste utmaningar som föreståndare på CBK?

- Som föreståndare gäller det att ha idéer om vad CBK ska vara. Och det jag skulle vilja är att knyta forskningsprojekt till CBK, det har inte riktigt varit på det sättet tidigare. Vi har haft mer fokus på utbildning och framför allt på den tredje uppgiften. Samverkansuppdraget står inskrivet i våra stadgar och är en av CBK:s viktigaste uppgifter. Vi har ju ett stort tredagars-symposium i mars varje år som har funnits sedan 80-talet, vi ger ut en skrift där vi samlar mycket av symposiets föredrag omvandlade till texter, vi har Mötesplats barnkultur, tvärforskardagar och mycket sådan kommunikation. Vi arbetar också med att vara spindeln i nätet när det gäller forskning om barnkultur. Genom åren har CBK fungerat som remissinstans, som sakkunniga om barnkultur. Att knyta forskare och forskningsprojekt skulle innebära en rad fördelar. Förutom att bidra till undervisning och en levande forskningsmiljö, så skulle en sådan satsning också gynna det barnkulturella forskningsfältet, där det idag finns många vita fläckar.

- Det finns en vilja från Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen att få in mer barnkultur i undervisning, både på Förskollärarprogrammet och Grundlärarprogrammet, så det är också någonting som vi arbetar med.