Din avhandling handlar om rasifierade ungdomar på Internet. Hur kom du in på det ämnet?

Fanny_Perez_Aronsson_doktorand
Fanny Peréz Aronsson, Stockholms universitet.

Dels för att separatistiska rum debatterades mycket i medier vid den tiden som jag började som doktorand. Till exempel idéer om vad identitetspolitik är och om det är bra eller inte, och separatism som politiskt verktyg om det är bra eller om det bara förstärker skillnader mellan grupper. Dels kom jag från en masterutbildning där jag hade skrivit om latinoungdomar i ungdomsromaner, så jag var redan inne på rasism, rasifiering och postkolonial teori. 


Vad är en ”safe space” och vad innebär det för de unga?

Det kallas på svenska för ett separatistisk rum eller ett tryggt rum. Det går ut på att det ofta är identitetsbaserat och man deltar i egenskap av att vara t.ex. hbtq-person eller kvinna, och tanken är att det ska dels vara tryggt från de som kan identifieras som någon slags förtryckargrupp eller som upplevs som en dominant grupp, men dels också att man ska kunna tala fritt på ett sätt där man vet att man kommer möta ett visst mått av förståelse genom till exempel delade erfarenheter. 


Diskuterar ungdomarna du studerat om det finns några lösningar på t.ex. rasism?

Ja, det diskuteras lite kring aktivism, men det blir ofta ganska teoretiskt som vad aktivism är och vilken sorts kritik de vill lyfta fram. Men i till exempel panelsamtal kring ämnet lyfter de fram att separatism är ett verktyg för stunden och att målet är att det inte ska behövas. Det är inget man ska isoleras sig i utan det är ett tillfälligt rum. Det finns väldigt mycket olika perspektiv vad som är rätt väg framåt. De flesta har ändå någon slags grundtanke om att man ska delta i någon form av aktivism. Även om man inte planerar en demonstration, kanske man ska dyka upp, eller konsumera på ett sätt som ses som etiskt eller skriva på namninsamlingar. De separatistiska rummen ses som aktivistiska i sig. De blir snarare som en inkörsport till mer aktivism, än att det ska sluta i de här rummen.


Vad har varit viktigast eller mest intressant i arbete med avhandlingen?

Det som jag tycker har varit mest intressant eller mest överraskande att se har varit hur negativa upplevelser och kanske barndomsminnen av rasism är det som används mest eller blir det som de bygger väldigt mycket av gemenskap och känslan av trygghet kring. En upplevelse som andra kan känna igen sig i blir ett väldigt viktigt verktyg för att skapa en känsla av trygghet. En känsla av att det här är ett tryggt rum där vi har delade erfarenheter och delad syn på vilken sorts värld vi lever i. Jag trodde att det skulle bli mer fokus på de rasistiska upplevelserna i sig, snarare än responsen på dem och vad den här responsen från andra deltagare gjorde. Det fyllde både en terapeutisk funktion av att man får dela med sig och möta förståelse och en sorts pedagogisk funktion där man får utveckla sin förståelse kring till exempel rasism. 


Har diskussionsforumen fått stor betydelse i den politiska debatten i Sverige? Och är det särskilt för Sverige?

Just de som jag har kollat på som är Instagram-konton som har en ny person som gör inlägg varje vecka, de är ganska specifika för Sverige. Det finns alla möjliga som nationella minoriteter och väldigt breda som allmänt handlar om t.ex. sexism. Det finns många sådana Instagramkonton, däremot separatistiska grupper överlag, och kanske framför allt på nätet, är en internationell företeelse som fortsätter att växa. Forumen har fått en del uppmärksamhet i svenska debatter om identitetspolitik och separatism, framför allt i nyhetspress, vilket jag också skriver om i avhandlingen.

Hur tänker du att din avhandling kan användas?

Dels kan den vara användbar för olika föreningar för hur utformning av en förening påverkar vilka som kan delta, och vad har man för förutfattade meningar eller implicita idéer kring vilka förkunskaper man ska, vilket språkbruk, vilka som kan säga vad och vad man kanske oavsiktligt sätter för gränser, men också vad som kan hjälpa till att utveckla föreningar åt det hålls som de vill utvecklas.

Ladda ned och läs Fanny Peréz Aronssons avhandling; Do I look white?: Creating community in online safe spaces for racialized youth.