Förskolan som bild- och blickapparat: seendepraktiker och visuell kunskapsproduktion i barns vardag

Forskningsinriktning inom förskoledidaktik: Förskolan som bild- och blickapparat: seendepraktiker och visuell kunskapsproduktion i små barns vardagsliv.

Anne-Li Lindgren

Förskolan som bild- och blickapparat: seendepraktiker och visuell kunskapsproduktion i små barns vardagsliv

Ansvarig: Anne-Li Lindgren

Nyckelord

visuell kunskapsproduktion, seendepraktik, bild- och blickapparat, professionsutveckling, förskolebarndomar, visuell etik, visuellt lärande, pedagogisk dokumentation, dokumentation, etik

Projektbeskrivning

Förskolan är en av flera specialiserade institutioner skapade för barn som skapar och reproducerar föreställningar om barn och barndom, bland annat via de bilder som produceras i och runt förskolan. Det är bilder som många vill ta del av och som uppfattas som positiva bilder i samhället; många vill se dem och kanske till och med äga dem. Det handlar både om bilder om förskolan och bilder producerade i förskolan – historiskt och i nutiden. Bilder i förskolan blir samtidigt bilder om förskolan och själva bildproducerandet och bildtolkandet sker kontinuerligt och vardagligt. Bilderna sprids både digitalt och via papper mellan barn, föräldrar, förskollärare, skolledning, politiker och till en allmän publik. Bilderna blir bryggor mellan privata, intima rum och offentliga och halvoffentliga virtuella och analoga rum. Det betyder att många personer och apparater är inblandade i produktionen, cirkulationen och omsättningen av bilder med, i och om förskolan. Bilderna är åtråvärda för många och mångas blickar och seende är inblandade i produktionen och tolkningen av bilder. På så sätt kan förskolan beskrivas som en bild- och blickapparat som i sin tur ingår i andra bild- och blickapparater i och utanför förskolan.

I det här projektet behandlas olika aspekter av visualitet och seende i förskolan – historiskt och i samtiden. Visuella material producerade för forskning och visuella material producerade i förskolans praktik analyseras för att öka kunskaperna om hur visualitet bidrar till lärande såväl på individnivå som i ett samhälleligt perspektiv. Hur och vad lär barn och vuxna sig via seende och visualitet i förskolan idag och för hundra år sedan? Vad blir synligt och vad förblir osett i och via det visuella? Hur är seende och visualitet delar av professionsutveckling och förskolebarndomar? Hur kan förståelse av olika språk förstås i relation till visuell kommunikation? Det är exempel på frågeställningar som söker svar i de olika delprojekten. Projektet prövar också olika teoretiska och metodologiska sätt att förhålla sig till och utveckla kunskaper om visualitet i och runt förskolan.