Striden mellan änglar och fåglar är tre och en halv meter hög, svartmålad och snickrad i aspträ, tunnans diameter är 160 cm. [1] Den monumentala träskulpturen har sedan 1983 varit placerad i entréhallen utanför biblioteket och är efter bibliotekets ombyggnad (2013-2015) placerad i en av bibliotekets ljusgårdar på plan 4. Den ingår i en skulpturgrupp tillsammans med tre andra skulpturer som alla är placerade i Södra Husets entréhall utanför biblioteket.

”Fåglarna är utformade så att de påminner om Luftwaffes lilla störtbombare, Stukaplanet, som kunde gå mot målet under avgivande av ett skrämmande ljud. Och änglarna. Varifrån änglarna kommer det vet jag inte. Och varför skulle de strida med fåglar? Det föresvävar mig att eftersom änglar och fåglar är besläktade väsen, så är kriget onödigt. Men det föres och därför är STRIDEN MELLAN ÄNGLAR OCH FÅGLAR en apokalyps”. -Torsten Renqvist. [1]

Förlagan till skulpturen i biblioteket är Striden mellan änglar och fåglar som är utförd 1967 i taggtråd och driven plåt i form av ett klot. Taggtrådsklotet visades första gången på Galleri Doktor Glas i Stockholm där den mottogs av kritikerna med förvåning och i viss mån även av ifrågasättande. Skulpturen ansågs vara en modell, en skiss av en skulptur och den gav också uttryck att vara både kubistisk och expressiv, samtidigt som den hade ett existentiellt innehåll. [2]

I utställningen 1967 på Galleri Doktor Glas beskriver Renqvist skulpturen på det här sättet:

”Det här är en moj som är gjord på Riksdagshuset i Berlin… Det är strängt taget en kupol av förvridet järnskrot.” - Torsten Renqvist. [3]

Taggtrådsklotet finns nu på Moderna Museet i Stockholm. I den monumentala versionen, som finns i universitetsbiblioteket, har taggtrådsklotet blivit en tunna. [1, 2, 4]  

Renqvist beskriver 1975 tillkomsthistorien av den monumentala träskulpturen Striden mellan änglar och fåglar på följande sätt:

"Ruinen av Berlins riksdagshus står på västsidan men just på gränsen till öst. Huset byggdes under Bismarcktiden som en symbol för Tysklands enande. Det kröntes av en väldig kupol i någon slags gjutjärnsbarock, där trumpetande änglar och fyrspann stormade fram. Alltsammans gav en bild av fenomenal makt. Men palatset brann, som bekant, och lagom till Hitlers Machtübernahme. Omständigheterna kring sabotaget blev aldrig helt klarlagda, men kommunisterna gavs skulden för detta väldiga dåd, och nazisterna enade än en gång nationen. Kvar av huset var skalet och den utbrända kupolen med rester av skulpturgarnityret. Denna ruin tilläts stå kvar som en symbol för hotet mot den inre säkerheten under hela nazitiden. 1945 på våren placerade Röda Armén sin fana på kupolens tak. Det finns stillbilder och en ofta visad journalfilm från det ögonblicket. Huset, fortfarande samma ruin, tjänade nu som symbol för en annan ideologi. Sen kom kalla kriget, sen kom Willy Brandt. Symbolen vreds något, dock samma utbrända skal. Under en resa i DDR 1960 tecknade jag av kupolen. Vid hemkomsten anlitades jag av svenska socialdemokratin att utföra en 1:a majaffisch. Jag undfick då idén att dubblera riksdagshusets kupol nedåt; det blev ett klot förstås. Och detta klot var täckt av monument, som på undersidan alltså stod på huvudet ut i rymden. Affischen blev inte antagen. Projektet vilade sedan några år tills jag som begynnande skulptör tog upp det igen när jag av en händelse hittade ett taggtrådsklot i en skräphög. Figurerna utförde jag i driven plåt, det var -67. Sen gick det några år igen och jag började arbeta i trä. 1974 påbörjade jag den slutliga versionen i aspvirke. Där är klotet drivet mot tunnans form. Jag satte också in ett stort nav i bajonettfattning och tänkte mig att om detta nav ginge runt som en världsmaskin, som i en av Guds långsamt malande kvarnar, så skulle det gnissla och dåna i avsevärd grad. Änglarna och fåglarna i trä är kopierade noggrant på den mindre versionen i plåt. Fåglarna är utformade så att de påminner om Luftwaffes lilla störtbombare, Stukaplanet, som kunde gå lodrätt mot målet under avgivande av ett skrämmande ljud. Och änglarna. Varifrån änglarna kommer vet jag inte. Och varför skulle de strida med fåglar? Det föresvävar mig, att eftersom änglar och fåglar är besläktade väsen, så är kriget onödigt. Men det föres, och därför är Striden mellan änglar och fåglar en apokalyps. Jag har hört, men inte fått det bekräftat, att sedan någon tid tillbaka restaurerar man riksdagshuset i Berlin.” Sandsjärv, aug. -75
–Torsten Renqvist, 1994. [4]                                                                                                      

”Änglar är bilder av människor, endast förtydligade genom att kropparna befinner sig i en särpräglad situation. På sätt och vis är all skulptur bilder av människan. Man föreställer sig (oundvikligen) rörelsen i sin egen kropp” -Torsten Renqvist [3]

Renqvist ansåg att det var en krävande pjäs att utföra när han arbetade med monumentalskulpturen. Han skriver så här i sina dagboksanteckningar i augusti 1972:

”Skriver inte mycket längre. Försöker inte tänka ”vidare”. Läser knappt alls. Jag tror så här, om det nu trots det sagda är en tanke, att jag har en spärr mot alltför vidlyftiga steg (informationer) under den tid som åtgår till att färdigställa klotet, nu, samt därefter St Göran. Vandrar jag för snabbt med intellektet så förlorar jag kraften att utföra dessa nog så krävande pjäser”. -Torsten Renqvist [3]

Övriga objekt av Renqvists skulpturgrupp är placerade i Södra Husets entréhall utanför universitetsbiblioteket. Dessa är:

Ett vridet spån (1980), träskulptur, fur höjd 150 x 162 cm     

Formlära eller Materiallära (1982), träskulptur, fur längd 397 cm och brons

samt bronsskulpturen Lilla Kängurun (1978-1979)

Om Torsten Renqvist

Torsten Renqvist (1924-2007) föddes 1924 i Ludvika. Familjen flyttade 1930 till Djursholm utanför Stockholm.

1954 studerar Renqvist konsthistoria och arkeologi vid Stockholms högskola men började redan 1945 sina konststudier vid Otte Skölds målarskola i Stockholm. Året därpå blir han elev vid Det Kongelige Danske Kunstakademie i Köpenhamn och 1948 påbörjade Renqvist sina studier vid Konstakademiens skola (numera Konsthögskolan) i Stockholm.

Renqvist debuterade 1950, när han fortfarande var elev vid Konstakademiens skola, och 1951 fick han ett stipendium för att studera vid Slade School of Fine Art i London. Renqvist arbetade också några år som föreståndare för Valands konstskola i Göteborg, och 1958 flyttar Renqvist till Kummelnäs på Värmdö utanför Stockholm, där hans ateljé är öppen för allmänheten. [4, 5, 6]

Noter:

[1] Mailis Stensman, s 146, 151      

[2] Beate Sydhoff, s 120-121, 124      

[3] Brottstycken, s 253, 301-302     

[4] Torsten Renqvist 1994, s 102, 129-130 (texten är ursprungligen skriven i en dagboksanteckning från april 1975, tryckt i katalogen till utställningen 12 svenska skulptörer på Malmö konsthall, 1975).  

[5] Torsten Renqvist Sällskapet

[6] Torsten Renqvist

Litteratur:

Brottstycken ur Torsten Renqvists dagböcker. En bok sammanställd av Lars Nygren, Stockholm : Bonniers, 1988

Stensman, Mailis, Torsten Renqvist, Stockholm : Apel, 2002

Sydhoff, Beate, Torsten Renqvist : Konstnären, jorden och tiden, Stockholm : Sveriges Allmänna Konstförening SAK, 1984

Torsten Renqvist

Torsten Renqvist Sällskapet

Torsten Renqvist : [Liljevalchs 4 november 1994-8 januari 1995], utst. katalog nr 428 Liljevalchs Konsthall, katalogred. Lars Nygren, Stockholm : Liljevalchs konsthall, 1994

Tillbaka till toppen